papercup words.

försov mig
drömde att g. dog i mitt knä
att nån ("nån") tog på mig
och diskade tusen saker inkletade i köttfärs

vill sova till december
eller dö lite

vill bajsa i hennes brevlåda, också

jag har

samma kläder som för ett år sen

samma frisyr som för ett år sen

samma saker att göra som för ett år sen

samma tankar som för ett år sen

samma pojkvän som för ett år sen

samma kompisar som för ett år sen

ikväll dricker dom öl

och jag har långt ifrån råd

men jag lever nog hellre fattigt i några veckor än sitter hemma ikväll

och imorgon åker jag, när jag kommer hem är jag ensammast i världen

kvalmigt uttryckt. kokett. kokhett.

idag började jag skolan
känner jag mig nog ganska bekväm
trots malplaceringen
och vissa minus;
- långa lektioner med rast i mitten,
oh då måste man sitta i uppehållsrummet
och kallprata med människor man inte har någonting gemensamt med
(tanten 60+ med nylonknästrumpor och mundiarré)
- krockande schema, = varannandagsnärvaro
- långa sena fredagar
vilket betyder att jag måste ta sena bussen till dalmasen,
de helger jag tänker spendera där.
har en ganska påtaglig känsla av att
jag kommer vilja göra det mest hela tiden.
malin flyttar tillbaka till paris om bara några veckor,
karin och marcella försvinner redan denhär veckan.
 till ransäter och gotland. bättre än london. iochförsig.
men iallafall. framfall.

bara lillebror och jag hemma
resten åkte på släktträff i stockholm, sen barcelona
jag orkade inte, och blev bara medbjuden på det förstnämnda
har ungefär en dags sommarlov kvar
gråter för ingenting, eller okej får tårar i ögonen
så mycket mer blir det inte, förutom igår

sämsta kvällen
borde stannat hemma
ungefär där
istället.

det där med att komma hem, ifrån isolationen utan någon som helst kontakt med omvärlden, förutom några lätträknade  korta samtal i en telefon utan mottagning med dig. under veckors tid. till ett hem med telefoner, datorer och allt vad det innebär. det innebär tusen bloggar och liknande, och en hög med tidningar vid brevinkastet. jag känner mig tvingad/tvungen att uppdatera mig själv. titta igenom alla(s) hundratusen bilder på hur allt ska se ut, och läsa om hur allt borde vara, hur man borde vara, vad man borde göra, säga, se ut ochsåvidare. visa upp vilket roligt liv man har, vilka snygga vänner och allt man upplevt.

jag vill gömma allt som har med mig att göra. återuppta det riktiga dagboksskrivandet, i den blommiga boken under sängen, fixa ett riktigt fotoalbum och ställa i bokhyllan,  med alla minnen och sånt jag tycker är fint, utan att känna någon prestationsångest över att det kanske inte är tillräckligt (ja tillräckligt vadå?) och aldrig visa någon mer än dom närmaste.

men jag antar att jag redan har brutit mot det där. genom att skriva det här.
blottat mig lite till.

ville använda alla desperata alternativ halva natten
(telefonen, och annat. resten är det hemligaste jag vet.)
för att världen är orättvis
eller så var det jag.

om några timmar går tåget till isolation
jag tänker försvinna in i böcker, ta mig ur den här lögnen

(skratta mig bort från den, jag är själv skämtet)
och inte komma tillbaka förrän du kommer