you were so tall
bild&form-fördjupning med information från örebro konsthögskola.
givande. och jag försvinner bortbort hela tiden.
vaknar av sånt man absolut inte vill vakna av. endå kan jag inte låta bli att lyssna, lite.
-"va ska du bli då?"
-"ah, asså först ska jag ju gå på konstfack och sen ska jag gå nån makeup-utbildning"
jag blir rädd.
vad har människor för verklighetsuppfattning? med dina bilder på gråtande mascaraögon ("pain") och plagiatbilder kommer du ingen vart. håll dig du till din makeup så blir nog alla lite lyckligare.
och idrott. fast helst inte.
jag gick hem, omväg genom stan.
blev manisk och trodde att jag såg idrottsläraren överallt.
vid föreningssparbanken var jag helt säker på att jag såg kotten i tre kronor.
kaffe och ännu mer. hela jag skakar.
bilder i huvudet från den tiden när vi var små, fast större än nu
och omedvetet olyckliga men glada
och tog på varann och pratade om cocacolakids.
hopp i hjärtgropen när jag ser någon som inte borde synas, inte i mina ögon och absolut inte i dina. jag vet att det bara är slöseri eller tidsfördriv. har inte bestämt mig riktigt hur jag vill se på saken. högsta önskan nu (och alltid) är iallafall att en liten dröm ska gå i uppfyllelse, innan jag dör. innan jag dör, sa jag. du tuggar i dig din äckliga smörgås. dricker något som jag riktigt ser fräter sönder dina tänder. rätt åt dig, tänker jag. pillar på ett gammalt tuggummi i fickan, du är hursomhelst äckligare än jag. jag förstår inte hur du tänker. ost&smör och jag vill kräkas. det säger jag. du säger att du vet hur det är och nu orkar jag inte mer. stänger av öronen, ögonen. ost&smör, hur kan du tro att du förstår?
varje natt somnar jag med iskalla fötter.
tekniskt, eller otekniskt sett är det ditt fel.
från-och-med-nu.
kan du få sakna mig (ett tag till).
jag klarar mig utan dig, jag har klarat mig utan dom som jag absolut inte klarar mig utan, förut.
some photographs of a summer's day
a little boy's lifetime away
is all i've left of everything we've done
helgkvällar med förmycket mat
roliga upptäckter, i skolkatalogen
kommer på migsjälv att tänka ”det måste jag ringa och säga” skrattar för migsjälv.
innan jag kommer på, att vi inte ringer varandra längre.
att det var två år sen sist. och då bara av en reda-ut-anledning.(jag skakade av nervositet.)
sen gråter jag på kvällarna
för att jag saknar att läsa högt för dig,
i din säng. tills du somnade, med kläderna på. dreglade lite, så den grönblommiga madrassen färgade av sig på lakanet. tänker på alla gånger jag grät i din kram. mascaran som rann ner på din vita t-shirt. du blev aldrig arg. när du blev arg slog du mig på benen och jag kittlade dig och jag visste att du älskade mig mer än choklad, och kaffe.
tills jag somnar.
jag lyssnar på billie the vision (lördag lördag!)
lillebror lyssnar på morrissey
pappa lyssnar på neil young
hela huset skakar
tur att mamma är i stockholm.
jag sydde en klänning, förstörde lite tyg.
med andra ord.
jag tänker på dig
istället för att säga hej gömmer jag mig i halsduken och önskar att du inte fanns
med kärlek
som gör ont enda ner i magen.
romeo, kanske
jag älskar torsdagar.
kreativitetsdagar.
kaffe och ny musik
och helglugnet.
långa, och dyra telefonsamtal med storebror.
3 februari, billie med littlebrother <3
och du, jag saknar dig. också.
om du endå var den enda jag vill ha
sa jag inte
jag berättade om en låt jag hört,
jag sa att den var töntig (fast jag igenkligen tycker om den)
i brist på annat
ständigt nervös, jag tycker alltid om dig mer än vad du någonsin kommer tycka om mig.
jag är uppriktigt sagt rädd för dig
och ditt liv. vad som kan hända, och vad som aldrig kommer hända
sa jag inte.
ibland hatar jag dig
men det sa jag absolut inte.
kram&adjö
klippklipp med saxen
allting i småsmå bitar på två minuter
jag är så rädd för att spara någonting
därför känns det bättre att trasa sönder allting
innan någon annan hinner göra det.
måndag, jag tror det är fredag.
gråter
bara lite, bakom gardinen
när han åkte iväg, & hem.
hemma är här (skriker jag mot fönsterrutan, han hör snöflingor falla, euforisk)
men det går bra nu, broshan det går bra nu.
detklart, i ensamhet, detklart.
hemma framför brasan med bob dylan och pianonoter med småfel som jag snabbt rättar till och spartansk middag, jag tänker på dendär lisa ekdahl-texten
”himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
hon kan dansa i ett solregn på en plats där ingen ser
hon kan hylla allt det enkla på en plats hon själv valt ut
men när hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut”
den kommer alltid vara ettan-på-gymnasiet, för mig. (jag tror fortfarande att den handlar om mig.)
jag gick inte till skolan.
det var en dröm, jag drömde
som förstörde eller upphöjde.
det tog iallafall två timmar att komma ifrån den, så jag ber om ursäkt
och ska genast ta mitt straff. välkomnar frånvaron med glädje.
mamma är hos mig, det är huvudsaken.
you've grown up so much since i saw you all those days ago
jag går till biblitoeket, i hopp om att hitta min man. (ja det är säkert.) jag vill att det ska vara sådär som i filmerna. där man av misstag träffas på konstiga ställen och det visar sig att man har exakt samma intressen och musiksmak och favoritmat. och sen sitter man där. i en trerummare med bulle i ugnen. oh.
lånade ”debut 2003”, jag trodde jag hade lånat alla böcker med fint omslag men den hade jag visst missat, ”baklängeslivet”, efter den har jag nog läst alla tusen pernilssonböcker som finns och ”ingen är så söt som du ;-)” (eh ja den hette så.) som jag inte vet varför jag lånade. väskan blev olidligt tung.
när jag gick därifrån gick han bakom mig.
fast jag har svårt att tänka mig att vi skulle ha samma favoritmat.
pojkarna åker på hockey. det blir mammakväll. olivolja och pesto och pyjamas.
han tvivlade på att jag skulle ha svårt för att uttrycka mig.
tittade i sina papper och sa att det hade sett mörkt ut.
ta ingenting ifrån mig nu, tänkte jag
han drack upp sitt kaffe.
och övertygade mig åter igen om att vi var på samma altitud.
arton år och senil.
förengångsskull kom jag i tid till skolan och behövde aldrig springa genom cafeterian och centralhallen.(men det gjorde jag såklart endå, det sitter i blodet.) och uppför alla tusen trappor. inte en kotte och inget barr. klassrummet var låst. det tog mig fem minuter innan jag kom på att det var vårtermin och nytt schema.
suck&stön och otrevliga möten i trappan ner. innan stormen mötte mig och jag behövde aldrig trampa i uppförsbacken.
hem till mamma och hemtillgården och bullar med socker.
som mustash. jag började tänka på dig men jag mindes inte varför.
brevbäraren kom med brev&musik och plötsligt drunknar jag i kreativitet som övergår till apati, "men vad du är blek", trötta ben och halvöppna ögon. lagom är ju alltid bäst du vet. storebror kom hem, inte hem men hem från new york. utan bagage. &sedan.
klockan blev sent eller mycket
jag glömde kören.
spy på kvinnor och män
håll fast vid din enda vän.
va? vem sa du?
igår och idag klibbar ihop och snart är det imorgon. igen.
jag gick en liten promenad.
i två och en halv timme.
när jag kom hem låg olle ljungström : det stora kalaset på köksbordet.
exakt vad jag behövde. puss&tack pappa.
middag och tända ljus och allt är somvanligt
fast inte alls, såklart.
-"linnéa sitt ordentligt på stolen"
-"jag orkar inte, jag vill vara fem år"
lillebrors kompisar tittar och ignorerar, i ett.
-"äsch jag är bara psykiskt sjuk, det är ingenting att bry sig om"
hon hittar mig på golvet med ögonen rakt fram och ingenstans.
hallå och hallå gör inte sådär. jag blir rädd.
nej mamma jag bara skojade. upp&stå och sådär godnatt och sovgott allting är precis som det borde. (HJÄLP MIG.) lite allvar endå, nästa vecka. nästa vecka, då tar vi tag i allting. allting ska bli bra.
men likförbannat är allting exakt likadant nästa dag.
när ska ni förstå?
snart ett år, sedan
19:27
-"det är okej att ni skrattar åt mig, men INTE när jag ser ut som en blöt katt!"
ja ungefär.
rickard och jag hade spontan-tvåtimmarsprat i ers-rummet efter skolan. det var viktigt och riktigt och bra. sen gick jag till stan och träffade pappa och han köpte en klänning åt mig. sen handlade vi på hemköp. det är såntdär jag kommer sakna när jag blir gammal. gå och handla med pappa. det är en riktigt såndär far-och-dotter-grej. han frågar vilken youghurtsort man vill ha och ber en välja bröd och väljer efterrätter i timmar. pappas flicka alltidalltidalltid. sen gick vi hem i regnet. imma på glasögonen och choklad. pappa härmade en orangutang,
och jag skämdes.